Vem vill inte ha ullfiltar av egen ull? Jag har alltid önskat att få äga en gård någon gång och under 15 års tid flyttade jag och min sambo runt bland olika torp och mindre gårdar som vi hyrde. Helst hade vi velat köpa någon av gårdarna men han som ägde dessa var väldigt nöjd med de pengar han cashade in för hyran tydligen. Trots att det var gårdar vi hyrde så ingick det tyvärr ingen mark då denna var utarrenderad på många år framöver. Så vi hade lada men ingen betesmark. Min dröm var att köpa en vallhund som jag skulle träna vallning med och sedan skaffa en flock med egna får och föda upp lamm. Av lammen skulle jag ta vara på lammskinnen och av fåren skulle jag göra någonting med ullen, kanske ullfiltar som jag är så förtjust i men det låter lite väl komplicerat för mig. Men ett och annat lammskinn skulle jag minsann spara och ha på verandan. Under tiden vi hyrde dessa gårdar så letade vi hela tiden efter något eget men de ställen som dök upp var antingen för dyra för oss eller för nedgångna och vi hade verkligen ingen lust att börja med renovering det första vi gjorde.
Det blev inga ullfiltar
Efter många års letande så fann vi äntligen vår egna gård av en slump, men det som från början inte var särskilt lyckobringande för oss slutade med att vi fick köpa stället några månader senare efter ett avhopp. Inga blev gladare än vi, jag var dessutom gravid och önskade verkligen att vi till slut skulle få tag på ett eget boende med lite mark. Vi flyttade in på nya gården och skaffade ganska omgående fyra stycken får. Efter första året som fårägare köpte vi en bagge som skulle betäcka fåren för att vi skulle få lamm. Det gjorde han med råge! Första kullen så fick vi sju tycken lamm på fyra tackor vilket var helt otroligt. Det hade jag aldrig trott. Dessa slaktades så småningom och jag ville spara på lammskinnen för att ha på verandan. Skinnen hängdes upp på tork i ett uthus vid ladugården och där skulle de hänga en vecka. Efteråt var det meningen att jag skulle bereda dom men eftersom jag inte hade tagit reda på vad det innebar så höll jag nästan på att kräkas när jag tog ner skinnen. Jag kan tala om att det blev inga skinn, dom hamnade alla i en svart soppåse och så var den idyllen kastad på tippen.